Igår hade jag ju hand om Mango igen

Blev en sen eftermiddags tur, först ut till mina egna damer för att medicinera Fresa. Nu är sista sprutan avklarad och nu inväntar vi återbesöket för att se så allt läkt som det ska =)

Åkte ut till Mango och mockade, fixade hö o vatten innan jag plockade in honom. Nu hade dock mörkret tagit över och mina galopp planer i snön avbokade jag lika snabbt.
Vi hamnade istället på den upplysta ridbanan och där red vi runt i nästan två timmar.

Låter lite konstigt, jo jag vet. Men Mango har sen han kom till Mia gått igenom en stor viktminskning och nästan enbart tränat fram glädjen till att röra sig och springa fort :P
Nu när lite mer dressyrarbete krävs av honom visar han upp lite otrevliga grejer som att gå emot tryck från bettet som han någonstans på vägen snappat upp omedvetet från hans ryttare.

För att förklara lätt vad som händer så tänk er att ni går i vänster varv och vill böja hästen lätt till vänster, den lägger då alla sina 600kg i er hand och ber er hålla upp honom där utan att böja sin hals, ställa sin nacke eller bära upp sitt huvud själv samt fortsätta gå framåt.

Mycket svårt och jobbigt enligt Mango
Vi skrittade runt och runt och endast tränade på att ge efter för tryck. Många säger att man måste rida med en konstant kontakt i hästens mun, och ja visst det kan man ju ha men kanske inte så att man behöver hålla hela hästen uppe.

Vad jag vill när jag rider (oavsett inriktning) är att även om en kontakt finns mellan bettring och min hand så ska hästen bära upp sitt huvud själv i en ställning och böjning så jag lätt kan med små små hjälper i handen få fram en förhållning, mer/mindre ställning, mer/mindre böjning, sökning neråt, upplyftande tygeltag, samling med mera. Detta kan jag omöjligt få fram med ett konstant tryck och drag från hästens sida
(uppmärksamma att detta handlar nu om handen, har inte tagit med resterande kropp just i detta inlägg även då det självklart inte är i handen ridningen sitter)
Alltså otroligt viktigt att hästen vet vad trycken betyder och då inte vid första minsta kontakt lägger sina 600kg emot det lilla tryck som kommer och totalt struntar i att ens försöka förstå.

Trist att han gått in och blivit sådan och Mia är också otroligt less på att han inte längre visar intresse för att försöka utan bara när det går rakt fram och i full fart är det kul =/

Nä nu ska vi vissa honom en väg in i det roliga arbetet igen! ;)

 

Denna tid jag nu spenderade på banan handlade helt och hållet om att han med en böjning skulle bära sitt egna huvud, låta bli min hand och fortsätta framåt i skritt.
Fick vara väldigt påhittig och överaska honom men nya tekniker och övningar i själva övningen för att han inte skulle sura ihop totalt och börja resa på sig.

Först efter en timme i skritt började han åtminstone försöka förstå. Lite små bakslag men innan passet var över hade vi kunnat ha en ställning, böjning i både en lägre och lite mer upplyft huvudposition där han bar det själv och traskade på framåt. La till korta intervaller i trav för att se om bärigheten var kvar även där, lite jobbigare men han försökte åtminstone ibland =)

Duktiga lilla gubben, sen blev det gottis i krubban innan jag åkte hemåt igen