Nu var det bra länge sedan jag satt här och skrev.
Haft en förkylning på gång som gjort mig helt matt och då har bloggen fått vänta. I lördags natt bröt den ut ordentligt och har sen dess inte haft någon energi alls till att skriva utan jobbat mina pass, fodrat mina hästar (någon kortare skogritt har hunits med) och sovit resterande tid.

Först nu känner jag att det börjar vända.

Innan jag blev riktigt dålig hans det med en hoppträning jag måste få berätta om.
Jobbade hela lördagen och mötes sedan upp av Mia, Elise, Stella, Zydansie, Fresa och Maggie i ridhuset.

Elise hoppade Maggie och provade lite olika höjder. Egentligen har de inga problem med höjderna men de har inte ridit ihop sig riktigt ännu och tilliten fanns inte där varken från ryttare eller häst, de resulterade i vinglighet och ett par nitar. Men de fick även ett par riktigt fina språng tillsammans och ska vara nöjda över sin första riktiga hoppning tillsammans =)

Men det såg helt okej ut och de fick fina språng tillsammans. De avsluta till och med träningen med en banhoppning som låg runt 1meter, så duktiga så mina tjejer.

 

Jag hoppade samtidigt Fresa som njöt varje sekund. Tog hindren med lätthet och gasade på lite när hon fick chansen.
Hon var så himla med både psykiskt och fysiskt så denna gång fick hon hoppa ett par språng på 1.20 innan vi avslutade.
Duktig tjej <3

Stella och jag bytte sedan hästar. Hon fick hoppa ett par hinder med Fresa och de verkade ha väldigt kul med varandra =D

Jag satt på en väl uppvärmd Zydansie. Vi hoppade runt lite på ett par hinder innan Mia började höja.

Hon höjde och höjde och när vi tagit en oxer som såg högre ut en de vi höppat förr var jag tvungen att stanna till och fråga hur hög den var.
Zydansie och mitt personbästa tillsammans har ju legat på 1.15 och gissade då att denna kanske låg på 1.20 som den ja och Fresa precis hoppat. Lagom förvånad blav jag när hon berättade att vi precis seglat över 1.30.

 

Min duktiga lilla tjej. Trodde faktiskt inte det fanns i den hästen, trodde hennes gräns låg på 1.20 men där motbevisade hon mig.
Vi tog det några gånger till plus ett par till som åkte upp i höjd.
Jag är ju inte ute efter att hoppa högt med då och då är det kul att känna hur hästen under sig verkligen tar tag i uppgiften och tar i för att efter landningen malligt galoppera vidare nöjd och avslappnad <3

Förutom bilderna här över som Mia tog på oss filmade hon även lite på mig och Elise.
Hon klippte ihop detta och skickade till mig. Tack snälla för foton, film och lite coachning under kvällen <3